Vad gör jag här?

Fan, ibland kan jag titta på mig själv och tänka, vem är du? 

Hur kom jag hit, där jag är och framför allt varför?

Hur hamnar man där man är? Who knows. "Det bara blir så." Yeah right.

Man hamnar där man är för att man väljer. Jag har sagt det förut, livets inriktning handlar inte så mycket om de stora valen, de totala riktningsförändringarna. Istället är det sånt man gör ofta som har störst betydelse. Ständigt väljer vi småsaker, som att gå åt höger någon gång när man alltid brukar gå åt vänster, att säga nej när man kanske skulle sagt ja eller tvärtom, eller så väljer man att inte göra någonting fast man kanske mått bättre av lite aktivitet. Ibland gör man usla val, men om man ändå ska välja mellan pest eller kolera så är det ju lite detsamma vad man väljer.

Det bästa är förstås att göra rätt, det näst bästa är att göra något och det allra sämsta valet är att inte göra något alls.

Men gud, ibland orkar man inte välja, och då får då väl allt bara vara. Allt kan braka ihop runt dig, men själv står du upp - och all din kraft kanaliseras till detta enda: att hålla dig på fötter i infernot. Skit  samma om färgen flagnar i taket, om din partner ständigt glömmer att stänga fönstret när det regnar eller om kaklet i köket gick sönder för tio år sedan. So what? Inga av de där sakerna påverkar dig egentligen. Är du lycklig så är det oviktigt och är du olycklig så är det dig sannolikt helt likgiltigt. 

Det finns många val man kan göra. Att tillåta sig själv att inte göra något alls är ett val. Att stanna kvar och vänta in sig själv är ett val. Att gå sin väg är ett val. Att våga lyssna när man helst bara vill springa sin väg med hörselkåporna på, är ett val. 

Jag har gjort många val (medvetna, omedvetna, bra, mindre bra, ogenomtänkta, riskabla, kärleksfulla, rent ut sagt korkade, och några riktigt bra) och därför är jag där jag är.

"The secret of health for both mind and body is not to mourn for the past, worry about the future or anticipate troubles, but to live in the present moment wisely and earnestly."
Buddha

En röd, svängd sak

Kollade in en soffa på Mio, en sån där röd, svängd, djup sak. Har kollat på den förr. Jag har beslutsångest kopplad till att köpa en ny soffa. Det har jag haft ett tag. Det ska kännas rätt. Det ska vara lagom mycket pengar för att sitta skönt, och jag vill vara omgiven av saker jag tycker om. Samtidigt så har jag egentligen inget emot att möblerna står som ett gäng avlägsna släktingar på en släktträff och funderar på hur de egentligen hör ihop. Bara de trivs ihop. 
I vårt vardagsrum står idag två grymt omatchande soffar ihopskuffade. En rutig bäddsoffa i tyg och en i brunt skinn. Man sitter riktigt skönt i dessa nedsuttna soffor som kommer från mitt barndomshem. Men jag glömde hur mycket grejer det finns på Blocket. Bland annat en röd svängd, djup sak från Mio.

Just another day at the office for a high performer

Som de skriver i jobbannonser från Accenture. Och det är precis som en high performer jag känner mig när jag inser att jag, idag måndag, ligger efter. Faboulous. Det är dags att stryka i listan på att-göra-saker-denna-vecka. Jag måste dessutom få tid för ett väldigt efterlängtat besök i slutet av den här veckan. Innan dess är det tjänsteresa, kick-off, utbildning, nätverksmöte och effektiviseringsanalys. Och så det vanliga arbetet ovanpå det, samt det vanliga vardagslivet.
Tack, o högre makt, för att du låter mig känna att jag lever.

Men det är ju inte bara "another day"... blahonga-blahonga, det är ju dagen efter Valet också. Ve oss som bor i kommuner där SD eller andra mörksens makter har tagit sig långt in i maktens korridorer. Att människor verkligen vill rösta fram de här främlingsfientliga partierna är svårt att acceptera... och svårt att förstå med den historia vi alla har med oss. Förstår folk att de röstar på ett parti vars FRÄMSTA fråga handlar om att jaga bort, eller inte släppa in, de som behöver en bättre plats att leva på?
I Grästorp i västra Götaland har ett tvättäkta nazistparti tagit ett mandat i kommunen (se länk: http://expo.se/2010/48_3371.html).

I min kommun har SD fått 4,3 %. Det är visserligen 4,3 % för mycket, men vi ligger åtminstone långt under Bjuv som gett SD osannolika 19,2%!! Rasismen sträcker sig dock inte ut över hela Skåne. I Lomma var valdeltagandet högst i hela Sverige med 89,4%, men SD fick inte många röster (3,6%). I norr är det röda fästet starkt, och SD får se sig slaget med hästlängder. I Dorotea fick SD 0,4%.
Heja Norrland!

Valet

Valet närmar sig. Snart är det dags att rösta. Läste i DN idag en uppställning över de ekonomiska konsekvenser som skulle drabba olika grupper (sjukskrivna, familjer, arbetslösa, pensionärer, ensamstående) vid blå (Alliansen) respektive röd/grön (S/V/Mp) seger. Jag konsterade att det handlar om en eller två hundralappar hit eller dit. Plånboken kan alltså inte rimligen styra det här valet, såvida man inte verkligen - bokstavligen - har kniven på strupen ekonomiskt. För mig kommer valet att handla om magkänsla. Jag kommer att rösta på dem jag känner sympati med, som driver frågor som intresserar mig, och som ger mig hopp om att det finns en väg till en bättre värld.
Det här med Sverigedemokraternas narvaro på den politiska arenan är en svår puck tycker jag, eftersom deras rasistidéer fyller mig med en stark känsla av avsmak.
De stackars politiker som i repekt för de demokratiska reglerna måste hitta ett sätt att samarbeta med dem, har all min medkänsla.
SD talar om "svenskhet" och "den svenska kulturen". Vad i alla världen är denna svenskhet? Kan det vara att sitta i sin epatraktor utanför korvbaren i någon mindre ort i Värmland, och varva upp när brudarna går förbi? Eller är det att fara runt midsommarstången klädd i knätofs och huckle? Eller kanske att kvinnorna jobbar full tid både på jobbet och hemma? Att en del av oss är blonda? Att papporna också kan vara hemma med barnen om de vill?
Ovanstående är så klart en del av mig och mitt kulturarv, men för mig finns ingen speciell "svenskhet" som jag känner något akut behov att slå vakt om. Min utgångspunkt är att vi ALLA är människor.
För mig handlar främlingsfientlighet om ren och skär rädsla för det okända, för det till synes okontrollerbara och för det man inte förstår. Att inte vilja förstå sina medmänniskor är - tycker jag - ett tecken på feghet.

Det har talats negativt om romer på senare tid. Jag tänker ord som "etnisk rensning". Frankrike utvisar romer, Italiens Silvio Berlusconi kallade romerna för ”ondskans armé”, stängde deras läger och genomförde tvångsförflyttningar, Danmark utvisar ”kriminella” romer och i Sverige utvisas romer som tigger. Men herregud, låt dem åka vart de vill!! De har också rätt att leta efter, och hitta, en plats där de vill vara. I EU råder fri rörlighet mellan medlemsstaterna, och i Rumänien, som faktiskt är en del av EU, bor ca 10 miljoner romer. De är den i särklass fattigaste folkgruppen i Europa. De förföljs och utsätts för kränkande behandling. Det absolut minsta vi kan göra för dem är att öka deras chanser till ett bättre liv.