Tänk om....

Change

Men wtf???

Jag har vaknat före 06 hela veckan - och känt mig såpass pigg att jag inte velat eller kunnat somna om. 

Första morgonen tänkte jag att det var tillfälligt. Andra morgonen tänkte jag att det nog var för att jag sover för dåligt. Tredje dagen började jag bli allvarligt orolig. Kunde det vara något permanent? Har jag blivit biten av motsatsen till en tse-tse fluga? Och nu - sju dagar senare - kan jag konstatera att det bara fortsätter. Efter att jag vaknat även 05:43 idag, på en lördag - så tänker jag att det här ska jag njuta av så länge det varar!

För att förstå storheten i den här förändringen, så behöver man bakgrunden. Och bakgrunden består av att jag varit morgontrött de senaste 35 åren.

Senare: Och det fortsätter. Underbart :)

Någon sa till mig: "du håller väl på att bli gammal". Ja, det pågår ju hela tiden. Inget konstigt med det. Men jag vet inte inte om jag tror på att den processen är ensamt ansvarig för den här tydliga riktningsförändringen. Istället ska jag titta på vad som hänt de senaste månaderna. Och här finns svaret, tror jag. Den energin den tidigare situationen kostade har jag fått tillbaka. Skatteåterbäringens tid är nu! Mot Sherwoodskogen!!

Var snälla(re) mot varann

Inspiration

Så har jag varit på Yogakurs igen. Det är välgörande och frigörande och roligt. Välgörande för att man mår så bra, både under tiden och efteråt, för att muskler och leder och flexibilitet får sitt, samtidigt som känslorna får sin del av kakan. Frigörande för att det skapar egen tid, för att det ger mig en helg då och då som är helt ledig från det "vardagliga", som ger mig tid att fästa blicken högre än grantopparna, en tid då det är fritt fram att gråta, att känna efter och att prata om saker man aldrig pratar om annars, t ex hur ofta man bör bajsa. Och så är det så roligt. Vi skrattar väldigt mycket. Stämningen är på topp hela tiden, i kombination med hög integritet hos alla. Det är fantastiskt!

Feng shui

Igår kände jag mig praktisk. Dottern hade namnsdag så vi åt finfika till middag. Mycket gott. Jag fengshuiade hallen. Fengshuia? Det är att punktstäda bort kökkenmödding som bara blir liggande - och stör. Hallen är en sån plats. Igår gick jag fram som en långsam vind över post, vantar, skidglasögon, lösa papperslappar, skor i högar, kläder som dumpats där av okänd anledning, återvinning osv. Kände mig väldigt lösningsorienterad där jag gick, av och an, kl 22 på kvällen. Jag toppade min praktiska kväll med att mha min sambos vassaste kniv (ett japanskt skrälle som jag kanppast använder annars - den är FÖR vass) skära av toppen på en ful vit toppluva av bomull. Så fick jag äntligen ett ok vitt hårband att använda på min yoga.

A bad star

Ni vet, en av de där dagarna, då byxorna åker ner och tröjan upp, och det blir en läskig glipa där kalluften kan blåsa runt magen. En sån där dag då kappan fastnar i nån grej på bussen och man ramlar ner på närmaste säte och i samma veva råkar sätta sig på väskan som just denna dag innehåller dagens lunch. En sån där dag när håret står rakt ut från skallen om man tittad framifrån, och ligger slickat som en svettig hockeyffrilla mot bakhuvudet om man tittar från sidan, vilket man inte hann innan man sprang till bussen. En sån där dag när man glömmer passerkort och eller dator hemma, vilket gör atf inpasseringen blir en ohyggligt tidsödande historia, och när man väl kommer - sen - till sitt möte som man själv kallat till, så har man ingen dagordning och heller ingen presentation. Sen fortsätter dagen i samma goda stil, man tappar sin telefon, glömmer att man hade tid hos tandläkaren, kommer försent till dagis, hunden springer bort och slutligen tappar man middagen i golvet.

De är de dagarna som man börjar tro att om det finns något som att alla stjärnor står på fel ställe, så är det just idag, över just mig.

Vila

Andra dagen på det nya året. Vi vilar oss i form. Hasar fram i morgonrock, dricker varm choklad, spelar ändlösa rundor My little planet, läser julklappsböckerna framåtlänges och bakåtlänges, och betar långsamt av filmhögen som ligger i skåpet och väntar på bättre tider. Jag tror det är viktigt att vila, att låta allt sakta in, och... nästan... till slut... helt och hållet... stanna.
När terminen väl börjar, och folk börjar jobba, så blir det liv i luckan.
Och jag tänker tillbaka på det sköna lovet, då jag kunde sova till 12, och sedan ta en lång eftermiddagslutare redan kl 14.
Så njut - och ta det lugnt - så länge det varar.