Jag läste en artikel om Agneta Sjödin, där hon sa att hon var tacksam över att hon kunde vara 45 och så stark. För mig är det ofta mera tvärtom.
Hur kan jag vara 45 och samtidigt så tvehågsen, ineffektiv och seg? Jag är inte genomtänkt och fattar inte vad jag borde göra. Jag får inte tummen ur, jag gör idiotiska val, och har ingen självbevarelsedrift. Det händer nog alldeles för lite i mitt liv, och det måste vara stört omöjligt att älska mig.
Sånt hör jag mig själv säga till mig själv.
Men inget blir ju till någon permanent sanning om man inte själv gör det till en.
Kanske tänker jag länge, och begrundar alternativen noga. Men det betyder inte att jag ÄR seg. Jag har gjort misstag och betett mig som en idiot, men det betyder inte att jag ÄR dum. Jag har missbedömt situationer, men det betyder inte att jag saknar självbevarelsedrift. Jag kanske inte får tummen ur med allt, men det betyder inte att jag inte gör någonting.
Det enda det verkligen betyder är att jag är mänsklig.
Hur kan jag vara 45 och samtidigt så tvehågsen, ineffektiv och seg? Jag är inte genomtänkt och fattar inte vad jag borde göra. Jag får inte tummen ur, jag gör idiotiska val, och har ingen självbevarelsedrift. Det händer nog alldeles för lite i mitt liv, och det måste vara stört omöjligt att älska mig.
Sånt hör jag mig själv säga till mig själv.
Men inget blir ju till någon permanent sanning om man inte själv gör det till en.
Kanske tänker jag länge, och begrundar alternativen noga. Men det betyder inte att jag ÄR seg. Jag har gjort misstag och betett mig som en idiot, men det betyder inte att jag ÄR dum. Jag har missbedömt situationer, men det betyder inte att jag saknar självbevarelsedrift. Jag kanske inte får tummen ur med allt, men det betyder inte att jag inte gör någonting.
Det enda det verkligen betyder är att jag är mänsklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar