Idag är det den internationella kvinnodagen, vilket såklart är en dag att fira! Jag tror jag ska köpa en flaska rosa champagne. Har just tittat på Bianca och Tiffany Kronlöfs video på Youtube, och känner mig stridlysten. Att den här dagen behövs är självklart, för kvinnors rättigheter är inte självklara och behöver alltid lyftas. I Indien och andra tredjevärldenländer pågår ständigt saker mot kvinnor och flickor som är fullkomligt fruktansvärda och som inte gärna kan kan gå under andra beteckningar än folkmord, tortyr, utnyttjande, ständig nedprioritering. Och detta inte för annan orsak än att de drabbade är just av kvinnligt kön.
Men vi ska inte luta oss tillbaka, för sådant händer också här. Nästgårds. I mörka gathörn. I upplysta konferensrum. Kanske hemma hos någon du känner.
Det jag alltid retat mig så förbannat på är själva budskapet som pumpas in i alla töser per automatik: var beredd, se dig om, ta en upplyst väg, planera, fundera på om du kan springa i höga klackar, gå på självförsvarskurs, kolla handväskan om det räcker med ett överfallslarm, en sprejburk eller kanske ett knogjärn. Om nån kallar dig hora, så kollar du kanske nervöst på din klädsel. Du, flicka lilla, har ansvaret. Samma visa när det gäller t ex lönen. Har du mindre än alla dina manliga kollegor, så är det nog ditt eget fel. Jag kan räkna upp en hel del tillfällen då jag upplevt orättvisor som sannolikt bara hänt för att jag är tjej. Det handlar till exempel om händelser av utsatthet, om tillmälen, om lön. Inga märkvärdigheter, men jag fattar (och fattade) precis vad det handlade om. Det handlade om makt. Om att någon tänkte att det var helt OK för hon är ju bara en tjej. Den där traditionella skiten måste vi göra upp med. Tack för kaffet, det var olidligt så länge det varade, och nu är det äntligen slut.
Kommande generationer ska ha en jämlikare värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar