Jag kan känna en stor längtan efter att få vara ensam. Tänk att få stänga av bruset i skallen, informationsflödet runt mig, att få plocka ner alla de mentala komihåg-lapparna som andra gett mig och få sätta upp skylten STÄNGT. Skapa utrymme mellan mig själv och andra, och därmed kunna koppla bort och stänga av. Jag har svårt att koppla av helt när jag är närvarande tillsammans med andra. Då finns det alltid något som jag borde göra. Jag tror det handlar mycket om en inarbetad bild (som jag själv skapat) av tidsbrist och om resultatet av den tidsbristen, dvs den stressnivå jag ligger på. Dessutom försöker jag vara närvarande när jag faktiskt är närvarande.
Det finns många olika sätt att skapa det där egna utrymmet mentalt och fysiskt och tro mig, jag har prövat de flesta som finns tillgängliga. Jag har motionerat, löptränat, mediterat, gått ut i skogen och suttit timmavis på en stubbe i min ensamhet, jag har varit på egna kurser, egna resor, jag har promenerat runt i grannskapet och jag har suttit ensam på biblioteket och i bilen hemma på parkeringen. Allt för att få den där ensamma stunden, då man kan höra sina egna tankar.
Jag bor i ett lagom stort hus men utan extrarum, jag har barn, sambo, vänner, släkt och husdjur som jag vill vara nära när jag är ledig (och annars också) och jag tjänar visserligen bra, men jag har varken råd eller lust att ta in på hotell eller åka på retreat när jag behöver ensamhet.
Förra året började jag tänka att jag faktiskt vill kunna vara ensam utan att behöva "göra något" (dvs ge mig iväg hemifrån eller betala) varje gång. Jag funderade och insåg att det jag saknade var en helt egen reträtt. Kanske kunde det räcka med en egen arbetshörna, med hyllor för att skärma av? Eller en liten läshörna i sovrummet? Men nej. Jag kände efter, och kände tydligt att det inte räckte. En egen liten sommarstuga då? För dyrt och omständligt. Hyra en liten liten lokal någonstans? För opersonligt.
Jag behövde ett eget rum. Och jag behövde det nu.
Så jag fattade ett av mina bästa beslut och beställde på nätet en liten friggebod att ställa på tomten. Den leverades med lastbil i form av en byggsats som landade på gräsmattan. Priset var sådant att jag kunde hantera det själv, och jag frågade inte ens min sambo, innan jag klickade på "Godkänn beställningen". Det var något i hela det snabba förfarandet som kändes oerhört befriande.
I detta lilla hus, 25 m från ytterdörren till det stora huset, kan jag nu sitta och fundera. Jag kan meditera och göra min yoga. Jag kan skriva. Jag kan läsa. Jag kan surfa. Jag kan glo i väggen. Jag kan göra vad fan jag vill bakom min stängda dörr. Det är 5 egna kvm som är tillgängliga närhelst jag behöver dem. Utan att överdriva så kan jag konstatera att det, i all sin enkelhet, fungerar optimalt.
"En kvinna behöver egna pengar och ett eget rum" (Virginia Woolf)
Det finns många olika sätt att skapa det där egna utrymmet mentalt och fysiskt och tro mig, jag har prövat de flesta som finns tillgängliga. Jag har motionerat, löptränat, mediterat, gått ut i skogen och suttit timmavis på en stubbe i min ensamhet, jag har varit på egna kurser, egna resor, jag har promenerat runt i grannskapet och jag har suttit ensam på biblioteket och i bilen hemma på parkeringen. Allt för att få den där ensamma stunden, då man kan höra sina egna tankar.
Jag bor i ett lagom stort hus men utan extrarum, jag har barn, sambo, vänner, släkt och husdjur som jag vill vara nära när jag är ledig (och annars också) och jag tjänar visserligen bra, men jag har varken råd eller lust att ta in på hotell eller åka på retreat när jag behöver ensamhet.
Förra året började jag tänka att jag faktiskt vill kunna vara ensam utan att behöva "göra något" (dvs ge mig iväg hemifrån eller betala) varje gång. Jag funderade och insåg att det jag saknade var en helt egen reträtt. Kanske kunde det räcka med en egen arbetshörna, med hyllor för att skärma av? Eller en liten läshörna i sovrummet? Men nej. Jag kände efter, och kände tydligt att det inte räckte. En egen liten sommarstuga då? För dyrt och omständligt. Hyra en liten liten lokal någonstans? För opersonligt.
Jag behövde ett eget rum. Och jag behövde det nu.
Så jag fattade ett av mina bästa beslut och beställde på nätet en liten friggebod att ställa på tomten. Den leverades med lastbil i form av en byggsats som landade på gräsmattan. Priset var sådant att jag kunde hantera det själv, och jag frågade inte ens min sambo, innan jag klickade på "Godkänn beställningen". Det var något i hela det snabba förfarandet som kändes oerhört befriande.
I detta lilla hus, 25 m från ytterdörren till det stora huset, kan jag nu sitta och fundera. Jag kan meditera och göra min yoga. Jag kan skriva. Jag kan läsa. Jag kan surfa. Jag kan glo i väggen. Jag kan göra vad fan jag vill bakom min stängda dörr. Det är 5 egna kvm som är tillgängliga närhelst jag behöver dem. Utan att överdriva så kan jag konstatera att det, i all sin enkelhet, fungerar optimalt.
"En kvinna behöver egna pengar och ett eget rum" (Virginia Woolf)
