Olika typer av båttermer regnar ner över en. Det som är en knut på land, är en knop till sjöss. Ett rep på land, är en lina till sjöss. "Styrbordshalsar" är ett begrepp på en nivå dit jag inte tagit mig ännu.
Tydliga budskap från kaptenen: Ta akterlinan NU!" Jag tittar mig omkring, aktern är väl därbak på båten? OK. Men där sitter inget snöre överhuvudtaget. Nä. Nähä, det skulle det inte heller, det är visst en speciell sorts lina som ska finnas någonstans i nåt fack. Var? Ingen vet, så då ska matrosen krypa runt och leta mellan barnskor, matkassar och blöta handdukar. Samtidigt rör sig båtskrället hela tiden, så det blir bara mer och mer bråttom. Toringen sitter som fastklistrad mitt i alltihop, med telefonen i ett fast grepp, döv och blind för alla frågor om hen kan ta och hjälpa till litegrann.
Sen ska vi lägga till, och man står där på badbryggan och vinglar, intryckt mellan flaggan och badstegen och med en skruv upp i ryggen, med ankaret i handen, och så gastar ansvarig kapten (sambon, nu med en imaginär kaptensmössa nertryckt på skallen och möjligen en skepparkrans på gång) "Låt ankaret gå!", och under bråkdelen av en sekund tänker man "men ska det inte sitta fast i något först?". Kaptenen gastar "Nu!", och så slår stresspaniken till, tankeverksamheten fryser och man slänger i ankaret. Plask!
Så var det borta.
Just det hände dock inte mig kanske för att jag ofta reagerar med ilska på stress ;), så jag vrålade tillbaka "men det sitter ju för fan inte fast i något!"
En av mina viktigaste insatser är dock navigering. Då stiger jag i graderna och blir styrman, eller som vi säger i vår genusmedvetna familj, styrkvinna. Styrkvinnan har stenkoll på var vi befinner oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar